04.25.09
Posted in Uncategorized at 3:24 by Per F Pettersson
Ett nytt parti håller på att bli etablerat. Domen mot the pirate bay följdes av en ökning av Piratpartiets medlemsantal som saknar historiskt motstycke. På en vecka så har medlemstalet gått från ca 14000 till närmare 40000. Dessutom har partiet fått stor uppmärksamhet i media. Piratpartiet har gått från att i mångas ögon bara vara ett fildelarparti till att vara ett seriöst alternativ.
Ett tecken på det är den mätning som Synovate presenterade. Den är gjort från den 7:e april 2009 till och med 22:a april 2009 och i den fick Piratpartiet 1%. Två saker bör observeras här. Dels så rör mätningen riksdagsvalet, där väljarna verkar vara mindre benägna att satsa på oprövade alternativ. Dels så kom vertikaliteten efter 60% av undersökningsperioden, vilket innebär att PP-sympatierna är betydligt högre i slutet på undersökningsperioden. Den verkliga siffran borde ligga en bra bit över 1%, alltså.
Hur ser kopplingen mellan antalet partimedlemmar och det antal röster partierna får ut? Tittar man på EU-valen så ser man att kvoten varierar kraftigt mellan partierna. Moderaterna fick t.ex 5,9 röster per partimedlem i EU-valet 1999, 8 röster per medlem 2004 vilket ger ett snitt på 7,0. Snittet för alla riksdagspartier är 12,6.
Tittar man på riksdagspartierna så är bilden en annan. Särskilt stor är skillnaden mellan de etablerade partiernas kvoter och Piratpartiet. För varje partimedlem så fick de etablerade partierna 21,6 röster medan Piratpartiet bara fick 3,8.
Jämför man dessa kvoter mellan riksdagsvalet 2006 och EU-valen så ser man att varje partimedlem ger mellan 1,1 gånger och 3,5 gånger (snitt 2,4 gånger) fler röster i riksdagsvalet än i EU-valet. Skulle det förhållandet gälla för piratpartiet i EU-valet 2009 så man enbart få 1,6 röster per partimedlem vilket ger 64000 röster. Det räcker inte till några mandat.
Skulle Piratpartiet däremot komma upp i samma faktor som de etablerade partierna, dvs 12,6 röster, så skulle man få 504000 röster vilket borde räcka till 4 eller 5 mandat.
Chansen att ta sig till Bryssel borde vara mycket god.
Permalink
12.25.07
Posted in Uncategorized at 1:56 by Per F Pettersson
De svenska vägarna korkas sakta igen av lastbilar, som rör sig framåt i en hastighet strax under trafikrytmen och tvingar ut omkörande bilar i övriga körfält. När de inte kryper fram i köerna i storstäderna överbelastade trafiknät och förvärrar köerna, det vill säga.
En anledning till att man fyller upp vägarna med 30 lastbilar iställer för att köra ett tåg är att det svenska järnvägsnätet är överbelastat och dåligt underhållet. Sverige satsar hälften av EU-genomsnittet per spårkilometer, och sveriges järnvägars überflaskhals - Stockholms getingmidja - har samma spårkapacitet nu som på 1800-talnet. På banorna genom landet samsas sega X2000-tåg med ännu segare intercity-tåg och skrotiga godskaravaner. Skillnaden mot kontinenten är slående, där TGV-tåg glider fram i hastigheter upp till 300 km/h. Höghastighetståg skulle kunna konkurrera ut stora delar av inrikesflyget, och det skulle inte bara vara en miljövinst utan dessutom en stor fördel för resenärerna som kan sitta på ett bekvämt tåg iställer för att skyfflas mellan gater, obekväma flygplan och säkerhetsteatern.
När botniabanan och andra banor diskuteras är det framförallt passagerartrafiken som diskuteras, men potentialen för godstransporter är stor. I USA går ca 40% av godstrafiken i kilometerlånga godståg, vilket är att jämföra med de färre och betydligt kortare godståg som kryper fram i Sverige.
Ett konstruktivt förslag är att investera pengarna från försäljningen av statliga företag i infrastrukturen, och det är ett bra förslag. Statsskulden är inte speciellt stor, och troligen förräntar sig pengarna bättre om de används till detta. Dessutom förspills mindre av den viktigaste naturresursen av alla - människors tid - då restiderna förkortas.
Bygg ut nu.
Permalink
06.11.07
Posted in Uncategorized at 20:07 by Per F Pettersson
Göran Bryntse, Ordförande i Folkkampanjen mot kärnkraft/kärnvapen, skriver en debattartikel i Ny Teknik där han propagerar emot kärnkraft. Artikeln är dock ett remarkabelt skott i foten. Bryntse radar upp ett flertal argument för ökad användning av kärnkraft.
Det tyska Öko-institutet har med hjälp av livscykelanalyser kommit fram till att kärnkraft orsakar utsläpp av växthusgaser som motsvarar 64 gram koldioxidekvivalenter/kWh.
Räknat på nuvarande svensk kärn-kraft, cirka 65 TWh, motsvarar det utsläpp på totalt 4 miljoner ton koldioxid per år, runt 7 procent av hela Sveriges utsläpp av växthusgaser. Det beror bland annat på att både uranbrytningen och urananrikningen är energikrävande. Anrikningsanläggningen i Kentucky, USA, drivs exempelvis av två kolkraftverk om 1 000 MW vardera.
Liksom tysk och dansk kolkraft bör ersättas av kärnkraft, så bör givetvis även kolkraften i Kentucky ersättas.
De enorma kylvattensutsläppen från kärnkraften på grund av dess dåliga verkningsgrad leder dessutom, enligt ryska forskare, redan nu till en miljöskadlig uppvärmning av Östersjön med förvärrad algblomning som följd. Denna så kallade termiska nedsmutsning påverkar också klimatet, enligt professor Bo Nordell i Luleå.
Detta är givetvis ett helt onödigt slöseri. Sveriges första kommersiella kärnreaktor i Ågesta försåg hela Farsta med fjärrvärme. Dagens reaktorer har tiodubbel effekt jämfört med Ågestaverket och skulle kunna förse flera städer med fjärrvärme.
Kärnkraften lämnar efter sig ett högaktivt avfall som är livsfarligt i minst 100 000 år och som inte går att slutförvara på ett säkert sätt.
KBS-metoden, som den svenska kärnkraftsindustrin förordar, ska lagra avfallet i grundvatten 500 meter ner under Oskarshamn och Östersjön.
Metoden är inte värd att ta på allvar som ett slutförvar. En bättre metod är DRD-metoden, Dry Rock Deposit, lanserad av seismologexperten docent Nils-Axel Mörner. Metoden möjliggör dess-utom återtagbarhet om något oförutsett skulle hända de närmaste 100 000 åren, som en istid eller jordbävningar. I anslutning till istiden för cirka 10 000 år sedan drabbades Sverige av många stora jordbävningar.
Bryntse borde se över sina fakta. Kapslarna i slutförvaret skall ligga jordbävningsskyddade i bentonitlera, och skulle man ändra sig så går det att ta upp avfallet. Docent Nils-Axel Mörner är inte heller den tillförlitligaste källan. Han utsågs till årets förvillare 1995 av föreningen Vetenskap och Folkbildning efter att ha undervisat i geologi med slagruta.
Att gräva ner användbart bränsle är dock ett slöseri. Det avfall som skall slutförvaras har största delen av sin energi kvar. Det borde istället upparbetas och utnyttjas till energiproduktion en gång till.
Istället för Kärnkraft så propagerar Bryntse för att man skall använda vindkraft, biobränsle och energibesparing. I en kommentar till artikeln så tar Lars Wiegert fram motorsågen.
Skillnaden mellan bioteknik och kärnkraft blir uppenbar när man tittar på hur energin distribueras.
En normal reaktor är på 1000 MW. Den tankas en gång om året med så mycket som ryms i en enda långtradare. Denna energi transporteras sedan på tråd rent och fint till varje liten koja. Om denna enda reaktor ersätts med biomassa så blir 2,2 miljoner ton per år som ska transporteras. Det blir en långtradare kors och tvärs var femte minut dygnet runt för varje ersatt reaktor! Askan, ca 300 tusen ton kräver sina transporter och måste hanteras som miljöfarligt avfall. Transporterna skulle ge enorma mängder svavel och koldioxid och otaliga dödsoffer pga den ökande trafiken. Nog är väl påverkan från kärnkraften ganska beskedlig när man jämför?
Vindkraft är heller inte oproblematiskt. Visserligen är vindkraftens koldioxidutsläpp minimala, men däremot är landskapspåverkan stor. Vindkraftverk måste ofta anläggas högt upp eller i öppna områden som ofta har en känslig natur. Fram till vindkraftverket måste man dra servicevägar och kraftledningsgator som tar mycket mark i anspråk. Det är ett seriöst problem.
Nyteknik, Seriös tidning, eller en kvällsblaska?
Det kan man undra när man tar in artiklar skrivna av skojaren Bryntse. Han är ju vida ökänd.
frågar sig signaturen Benne. Svaret borde vara uppenbart. Ny teknik är kärnkraftsvänliga, och på det sätt som Bryntse argumenterar så är det bara att tacka och ta emot.
Permalink
06.10.07
Posted in Uncategorized at 21:27 by Per F Pettersson
En intressant diskussion pågår i bloggosfären. Dick Erixon angriper libertarianer (1) (2) för att vara motståndare till en idealistisk och interventiontionistisk utrikespolitik.
De liberala motargumenten, som framförs av Sebastian Weil, Stefan Karlsson, objektivisten Svanberg och Wille Faler, är dock i hög grad baserade på en ideologisk världsbild istället för verkliga förhållanden.
Erixon menar att libertarianer, som aldrig annars bryr sig om nationsgränser, plötsligt blir nationalister och säger att andras frihet inte är värd att kämpa för.
Det förvånar mig att en nyliberal helt plötsligt lägger stor vikt vid staters och nationers gränser. Upphör frihetens principer vid gränsen? Varför då? Jag kan absolut inte se varför frihetens livsbejakande kraft slutar vid fiktiva och statligt beslutade gränser.
De liberala motargumenten är främst att det kolliderar med de liberala grundrättigheterna. Sebastian Wein skriver:
Men vad består då de liberala principerna av? Jo just det, människors okränkbara rätt till egendom och liv. Kort svarat så är det fel att gå emot dessa rättigheter. Ja, det är fel av en diktator att kränka dessa rättigheter. Men det ger inte rätten till västerländska politiker att också kränka dessa rättigheter med ursäkten att rädda andras rättigheter.
Svanberg framför en objektivistik invändning:
Ja, nattväktarstatens uppgift är att skydda individens rättigheter. Varken mer eller mindre. Men det betyder inte att det är nattväktarstatens uppgift skydda samtliga individers rättigheter. Staten representerar ett begränsat antal medborgare och finns till för att skydda dessa och deras rättigheter. Inte alla medborgare i hela världen.
Medan alla har rätt till liv betyder det inte att du har rätt att t ex få mat alldeles gratis av sina grannar. Lika lite betyder rätten till frihet att du har rätt till ett befrielsekrig genomfört av dina grannar eller att dina grannar sedan ställer upp med liv och pengar för att helt gratis få denna frihet. Rätten till frihet implicerar att du har rätt att handla på ett livsbefrämjande sätt. Men det är ingen garanti att du t ex lever i frihet.
Wille Faler tar upp två poänger som Erixon undviker att bemöta.
* Vad innebär ett globalt strävande för “frihet” i praktiken för friheten i de nationer som ska finansiera kalaset? En massiv militärapparat och ett massivt skattetryck, båda saker som är oförenliga med ett verkligt fritt samhälle. Den “frihet” man så gärna vill sprida på annat håll kan man nog i det fallet kyssa adjö på hemmaplan.
* Vad gör man när de folk man “befriar” inte vill ha friheten eller hjälpen man erbjuder? Som Stefan Karlsson påpekar så är nog Ayn Rands ord om Vietnam-kriget än mer välpassande för det eskalerande blodbadet i Irak:“why the U.S. had “sacrificed thousands of American lives, and billions of dollars, to protect a primitive people who never had freedom, do not seek it, and, apparently, do not want it””.
Centralt för en liberal är alla människors medfödda rätt till frihet. Hur mycket man än skulle vilja att det var så, så är frihet ingenting som kommer gratis. Varje liberal med integritet har en skyldighet att verka för att alla får sin frihet. Att stå upp för detta kommer i vissa fall att leda till krig. Liberalen måste göra en avvägning - hur mycket kan man tvångsbeskatta några människor för att skydda andras frihet? Den som svarar “ingenting” har gjort en dålig bedömning - hur man man värdera en måttligt höjd beskattning som tyngre vägande än någons tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter?
Samtliga liberaler i debatten verkar också utgå från att debatten gäller om vi skall ha massor av interventionistiska krig eller inga interventionistiska krig. Det är givetvis fel - antalet intervetionistiska krig bör vara så få som möjligt. Man måste hela tiden väga möjligheter mot kostnader. Så Willes andra argument har bärighet.
Flera libertarianer påpekar också att en interventionistisk utrikespolitik bör vara frivilligt finansierad, men det är ett argument som inte passerat verklighetens filter. Någon sådan möjlighet finns inte idag. Den liberal som därför väljer att helt säga nej till att försvara andras frihet är i praktien inte liberal utan objektivist.
Permalink
06.04.07
Posted in Uncategorized at 13:48 by Per F Pettersson
Försäkringsbolaget IF ägnar sig inte bara åt försäkringsverksamhet, utan försöker aktivt att lära svenska folket hur man ska bete sig. Eller se till att staten uppfostrar oss.
I en artikel i SVD idag så varnar IF för att det kan bli en dålig affär om en bostadsrättsförening köper ett nedgånget hus till för högt pris utan att kontrollera fastighetens skick först. Ursäkta, men hur blåsta tror man att bostadsrättsföreningar är? Självklart så kontrollerar man skicket om man ska köpa en fastighet för tiotals miljoner. Det här liknar mest skräckpropaganda mot ombildningar. Eller säljer IF försäkringar mot omotiverad dumhet?
Detta verkar följa ett mönster hos IF. I en artikel i Aftonbladet i april propagerar man för ett förbud mot att cykla berusad. Visserligen är risken att skada någon då man fyllecyklar minimal erkänner IF, men påpekar att folk måste uppfostras i att inte skada sig själva.
Vad är IF ute efter?
Permalink
05.19.07
Posted in Uncategorized at 12:21 by Per F Pettersson
I samband med att diktaturerna i FN röstat ut Liberala Internationalen ur rådet för NGO:er så det dags att påminna om vad en diktator är.
Alla människor har rätt till rörelsefrihet, tankefrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet, rätt att ta emot och sprida information oberoende av gränser. Den som tar infrån någon dessa rättigheter är en brottsling som begår ett övergrepp.
En diktator som härskar över ett land är alltid en grov brottsling och bör alltid betraktas som en sådan. En diktator har samma rätt att uttala sig å folkets vägnar som en slavägare har att uttala sig å slavarnas vägnar. Liksom en slavägare kan vara omtyckt av sina slavar kan en diktator vara populär, men det förändrar inte faktumet att diktatorn är en gangster.
Att samtala med en diktator är inte i samklang med någon högre princip, utan en kapitulation inför verkligheten. Idag behärskas knappt halva världen av regimer som moraliskt är att betrakta som gangsterligor. Att stödja en diktatur mot en ännu värre motståndare är ett realpolitiskt val av kolera framför pest. I idealfallet så skulle världens samtliga diktaturregimer interneras i Haag.
Den som handlar med en diktator måste vara medveten om att han gör affärer med en brottsling, och att det innebär vissa risker. Folket i ett land kan knappast anses återbetalningsskyldigt för de pengar en diktator lånar för att underhålla sin armé som förtrycker folket. Och den som köper tillgångar som en diktator stulit av folket bör vara medveten om att man ägnar sig åt häleri.
Världens alla invånare har en moralisk skyldighet att bekämpa diktaturer var helst de dyker upp. Exakt hur det ska gå till måste i varje fall vara en realpolitisk avvägning av verkliga möjligheter, kostnader och blodspillan.
Diktaturen i Irak kunde troligen bara besegras militärt, och det har skett till en kostnad i blod som är troligen är mycket låg både historiskt och internationellt sett. Världens värsta diktatur, Nordkorea, kan troligen inte krossas militärt eftersom de kärnvapen och tillräckligt mycket konventionella vapen för att lägga Seoul i ruiner. Det effektivaste sättet att göra slut på den kinesiska diktaturen verkar vara med handel och diplomatiska påtryckningar.
En diktator har inga som helst rättigheter att åberopa. Han har ingen rätt att uttala sig å landets vägnar, ingen rätt att hantera folkets tillgångar och han företräder bara sig själv. Han har dock den verkliga makten över sitt land. Det är det enda som bör tillerkännas en diktator.
Permalink
02.26.07
Posted in Uncategorized at 23:48 by Per F Pettersson
Hur du till dem som irriterar dig över fullständigt vettlösa och säkerhetsåtgärder? Som exempelvis på flygplatserna, där man plockar av resenärerna nagelsaxar, läppglans, janssons frestelse och andra massförstörelsevapen till mycken förtret. Visserligen har säkerhetskontrollerna ett existensberättigande eftersom flygplan 10000 meter upp är sårbara, men för den som vill döda massor med folk innebär det troligen att de väljer att spränga några pendeltåg eller välfyllda bussar istället. Eller varför inte meja ner kön till säkerhetskontrollen? Där brukar det ju finnas alldeles för många människor samlade på en trång yta.
Potentiellt terrorvapen - med ansjovis!
Att förebygga massmord med massiva säkerhetskontroller i ett någolunda öppet samhälle är omöjligt, och troligen svårt i ett slutet också. Och om det är självmordsterrorister i farten är det ännu svårare. Förebyggande åtgärder och underrättelseverksamhet borde vara det enda som fungerar långsiktigt. Att bli terrorist är vanligtvis en ganska lång resa i extremismens utmarker, och en skicklig underrättelsetjänst borde kunna hålla en ganska god koll på de potentiella terroristernas förehavanden.
Bruce Schneier förklarar briljant vad säkerhetskontrollerna handlar om. Det handar helt enkelt om att införa någon tydlig åtgärd gentemot det som redan hänt - inte mot det som är de verkliga riskerna - för att de ansvariga ska kunna säga att de iallafall gjort något när nästa terrordåd inträffar.
Cover Your Ass security är ett politiskt problem. Vi väljare måste börja kräva vettiga och verkningsfulla säkerhetsarrangemang från ansvariga och folkvalda, och avstå från att hänga den säkerhetsansvarige då nästa gång en terrorist spränger ett flygplan med en janssons frestelse.
Permalink
12.08.06
Posted in Uncategorized at 1:14 by Per F Pettersson
När man läser tidningarna och tittar på nyheterna är det lätt att få en felaktig uppfattning om risker runt omkring oss. Skulle de verkliga riskerna stå i proportion till det som basuneras ut i medierna så skulle var och varannan av oss dödas av förrymda psykpatienter, sexualmördas av någon av sveriges 10000 hagamän. Och våra städer skulle ligga i ruiner efter angreppen från islamistiska självmordsbombare.
Härifrån kommer denna lista över hur stora dina odds att dö av olika saker är. Listan är amerikansk, så en svensk kanske kan bortse från risken att dödas av “legal execution”. Men riskerna borde i huvudsak vara detsamma.
| Cause of Death |
Lifetime Odds |
|
Heart Disease
|
1-in-5
|
|
Cancer
|
1-in-7
|
|
Stroke
|
1-in-23
|
|
Accidental Injury
|
1-in-36
|
|
Motor Vehicle Accident*
|
1-in-100
|
|
Intentional Self-harm (suicide)
|
1-in-121
|
|
Falling Down
|
1-in-246
|
|
Assault by Firearm
|
1-in-325
|
|
Fire or Smoke
|
1-in-1,116
|
|
Natural Forces (heat, cold, storms, quakes, etc.)
|
1-in-3,357
|
|
Electrocution*
|
1-in-5,000
|
|
Drowning
|
1-in-8,942
|
|
Air Travel Accident*
|
1-in-20,000
|
|
Flood* (included also in Natural Forces above)
|
1-in-30,000
|
|
Legal Execution
|
1-in-58,618
|
|
Tornado* (included also in Natural Forces above)
|
1-in-60,000
|
|
Lightning Strike (included also in Natural Forces above)
|
1-in-83,930
|
Snake, Bee or other Venomous Bite or Sting*
|
1-in-100,000
|
|
Earthquake (included also in Natural Forces above)
|
1-in-131,890
|
|
Dog Attack
|
1-in-147,717
|
|
Asteroid Impact*
|
1-in-200,000**
|
| Tsunami* |
1-in-500,000 |
|
Fireworks Discharge
|
1-in-615,488
|
Ät sunt, rör på dig, ta det lungt med rökat och drickat och oroa dig inte för resten. Anledningen till att mord, katastrofer och olyckor är nyheter är att händelserna är så ovanliga.
Permalink
12.04.06
Posted in Uncategorized at 18:42 by Per F Pettersson
I marknadsekonomins kärna finns den kreativa förstörelsen. Företag som gör ett bra jobb och tillfredsställer sina kunders behov tjänar pengar som kan användas till att expandera företaget eller belöna ägarna. Och företag som gör ett dåligt jobb förlorar pengar, och måste förändras för att inte tvingas lägga ned. Den fria marknaden gör att en luktativ marknad inte får stå oexploaterad, utan gamla aktörer tvingas hela tiden förbättra sig för att inte bli utkonkurrerade av nya aktörer med bättre idéer eller större arbetsvilja.
Sjukvården är dock så viktig att dessa förbättringsfunktioner inte ska få användas. Det var iallafall den tidigare regeringens åsikt. Förändingen är angelägen.
Permalink
Posted in Uncategorized at 11:29 by Per F Pettersson
Allmännyttiga bostäder med hyresnivåer långt under marknadshyror ses som en rättvisefråga av många. Man kan fråga sig på vilket sätt det är rättvist att vissa personer får bo i lägenheter där hyran läggs under marknadsvärdet, medan andra personer som själva äger sina bostäder får betala marknadspris. Vore det inte bättre att ta ut det fulla värdet och istället låta pengarna gå till något som tillkommer alla, som exempelvis skattesänkningar eller skola-vård-omsorg?
Ett annat orättfärdigt gynnande som följer av detta är då borgare avskaffar subventionen genom bostadsrättsombildningar. Då får de redan tidigare gynnade hyresgästerna chansen att tjäna rejält med pengar på ombildningen.
Lyckligtvis verkar det som att det svenska stadsstöder bryter mot EUs regler och måste avskaffas.
Det finns några rimliga sätt av genomföra avskaffandet. Antingen så kan man höja hyran stegvis, säg med konsumentprisindex + 10% per år tills hyran nått marknadsnivå. Eller, för den del, sänka hyran där man har tomma lägenheter. Eller så kan man införa en ny lagstiftning om ägarlägenheter så att det blir fullt möjligt att äga en lägenhet i ett hus. På det sättet skulle någon kunna äga en lägenhet, och sedan välja om man vill bo där själv eller hyra ut den. Då borde möjligheten till bostadsrättsklipp försvinna eftersom kommunen då kan sälja till marknadspris till enskilda ägare. Det skulle också bli både betydligt enklare att skapa nya hyresbostäder eftersom uthyrare skulle kunna köpa upp lägenheter från privatpersoner.
Permalink
