02.26.07
CYA security
Hur du till dem som irriterar dig över fullständigt vettlösa och säkerhetsåtgärder? Som exempelvis på flygplatserna, där man plockar av resenärerna nagelsaxar, läppglans, janssons frestelse och andra massförstörelsevapen till mycken förtret. Visserligen har säkerhetskontrollerna ett existensberättigande eftersom flygplan 10000 meter upp är sårbara, men för den som vill döda massor med folk innebär det troligen att de väljer att spränga några pendeltåg eller välfyllda bussar istället. Eller varför inte meja ner kön till säkerhetskontrollen? Där brukar det ju finnas alldeles för många människor samlade på en trång yta.
Potentiellt terrorvapen - med ansjovis!
Att förebygga massmord med massiva säkerhetskontroller i ett någolunda öppet samhälle är omöjligt, och troligen svårt i ett slutet också. Och om det är självmordsterrorister i farten är det ännu svårare. Förebyggande åtgärder och underrättelseverksamhet borde vara det enda som fungerar långsiktigt. Att bli terrorist är vanligtvis en ganska lång resa i extremismens utmarker, och en skicklig underrättelsetjänst borde kunna hålla en ganska god koll på de potentiella terroristernas förehavanden.
Bruce Schneier förklarar briljant vad säkerhetskontrollerna handlar om. Det handar helt enkelt om att införa någon tydlig åtgärd gentemot det som redan hänt - inte mot det som är de verkliga riskerna - för att de ansvariga ska kunna säga att de iallafall gjort något när nästa terrordåd inträffar.
Cover Your Ass security är ett politiskt problem. Vi väljare måste börja kräva vettiga och verkningsfulla säkerhetsarrangemang från ansvariga och folkvalda, och avstå från att hänga den säkerhetsansvarige då nästa gång en terrorist spränger ett flygplan med en janssons frestelse.
steelneck said,
April 23, 2007 at 18:50
“Terrorism” behöver inte alls handla om någon “lång resa i extremismens utmarker”, det kan tom. vara precis tvärt om. En kort resa i rättvisans närområde. De som sätter säkerhet i någon sorts motsatsförhållande till människorättsliga fri- och rättigheter, kommer ofelbart att börja kränka människor, och om dessa är resurssvaga så skapar man terrorister. Är de starka så kallar man det istället för krig, resurser och uniformer är ofta den enda egentliga skillnaden. Lägg nu till en å annan dåre med svagt psyke eller liknande. Säkerhetssträvandena blir istället till en terroristfabrik. Tänk också på att den enes frihetskämpe ofta är den andres terrorist, hade jag levt i 30-talets tyskland hade jag defenitivt blivit betraktad som åtminstone potentiell terrorist av det demokratiskt valda styret som rådde då.
Tänk dig att du är född någonstans i mellanöstern, kom hit som liten tillsammans med dina föräldrar. Du är muslim, inte någon rabiat sådan, kanske inte mer troende än de svenssons som bara i undantagsfall går i kyrkan. Du tom. äter griskött ibland, fast du gillar nötkött bättre. Du talar en perfekt svenska och har ett närmast europeiskt utseende, du är hyggligt välutbildad osv..
Men så kom 9/11 och världens mäktigaste man och nation talar om hämd istället för rättvisa - either you are with us or against us. Alla börjar tala illa om muslimer, dina föräldrar som till skillnad från dig inte kan misstas för svenssons märker det först. Folk på stan är misstänksamma, än värre är det givetvis i andra länder. Du har släktingar i palestina, de blir konstant trakasserade i “gränskontroller” av unga israeler som gör sin värnplikt. Din fars kusin får ofta stå med frukten han skall sälja på marknaden i solen medans de där värnpliktiga hittar på usräkter och paragrafrytteri allt medans frukten under många timmar förgås i solen. Allt det här hör du och är tacksam för att dina föräldrar flydde. Men nu börjar föräldrarna komma hem med obehagligheter, allt från snokande securitasvakter i snabbköpet till spärrvakten eller taxichauffören som bara drar iväg när han ser dem.
Du blir arg, givetvis. Du dryftar saken på jobbet med dina arbetskamrater som aldrig tidigare ens reflekterat över att du inte ursprungligen är europe, och nu helt plötsligt känner du att attityderna även gentemot dig förändrats. Vissa samtalsämnen blir “känsliga”, av vissa pga. någon påklistrad hänsyn, av andra pga. ren misstänksamhet. Du känner dig helt plötsligt annorlunda gentemot alla andra. Av din äldre bror som har barn i de yngre tonåren så får du veta vad som händer med dem i skolan, din bror och hans högst svenska fru är givetvis fullkomligt bedrövade när barnen kommer hem från skolan och smäller igen dörren till sovrummet och ligger tyst i sängen och gråter. Barn i den åldern brukar inte vilja visa “svaghet”, ens för sina föräldrar. De blir småmobbade och känner utanförskap, precis som du, din bror och era föräldrar börjat göra. Din brors barn vill börja gå i muslimsk skola, och du förstår dem men är samtigt rädd att de skall hjårntvättas av någon knäpp-fundamentalist i likhet med den där pastorn, fast då muslim och kallar sig imam.
Säkerhetspolisen ringer på dörren, de vill ställa frågor.. Efteråt förstår du att det antagligen beror på några mail du skickat från jobbet till en e-brev-kompis i Iran, bara lite småsnack om allt möjligt och du har bara sett det som ett bra sätt att öva din persiska i skrift. På måndag blir du inkallad till chefen, polisen har ställt frågor till honom också. Han undrar vad i helvete du håller på med, han säger det inte men du förstår att polisen gett honom en svag misstanke som pekar i terrorist-rikting. Du känner att ditt jobb kan sitta löst. Nu förstår du också att du är avlyssnad, åtminstone på jobbet, men troligtvis även hemma. Imamen i din församling har kallat till möte, du får höra det genom dina föräldrar som är mer troende än dig, dock mest av tradition och att de genom mosken får umgås med lite landsmän emellanåt. På mötet förstår du att många av de andra fått uppleva liknande saker som dig. Några föräldrar till lite äldre tonåringar berättar om hur deras barn närmast provoceras till klammeri med rättvisan av i deras tycke rent ut sagt rasistiska poliser. Du misstänker att det är helt sant. Imamen som är en sansad man helt i stil med svenska präster varnar för en tok halvt om halvt utnämt sig själv till imam och far omkring och försöker påverka ungdomarna till rena sbotage. Du inser hur lätt din brors barn skulle kunna trilla dit. Du läser i tidningen att SÄPO vill rekrytera lärare i skolor och mins dina föräldrars ord om regimen de flydde från - så gick det till där också. Du läser vidare i samma artikel att krisberedskapsmyndigheten kör den största övningen någonsin och förstår att parallellerna till muslimer och islam är inte särskilt långsökt. Nu börjar du verkligen känna utanförskap, hela din värld börjar rasa och det enda stället du inte känner utanförskap i, är mosken och din församling, där blir du inte stigmatiserad och ingen tycker heller att du bär ett kainsmärke i pannan.
Jag tror säkert att du kan fortsätta denna historia på egen hand.. Skulle vara kul om någon fortsatte att utveckla den, se det som “public domain”. Poängen är; man för inte krig mot terrorism, det är så man skapar det, och det är alltid den starke som kallar den svage för terrorist. När ett attackflygplan bombar ett hus så är det en krigshandling, men när en fattig vilsen arab ledd av samma sorts fundamentalistiska personer som Bush gör detsamma och låter sig själv flyga med på kuppen så kallas det terrorism.
En gammal sanning om krig är att förlorarfolket fortfarande måste kunna leva tillsammans med vinnarfolket, såvida inte en total etnisk rensning med folkmord sker (Gissa om han Adolf förstod det, så även vissa i forna Jugoslavien). Att försöka stoppa terrorhandlingar bör vi dock göra, och ett bra sätt att göra det är genom att befrämja frihet och rättvisa som hejdar hämdens onda spiral där hämd föder hämd. De som utför terrorhandlingar är ofta folk som anser sig orättvist behandlade och utför en hämdaktion, oftast det enda de kan göra när de redan resignerat och förlorat allt annat hopp under maktövertag och stigmatisering, de behöver ingen säkerhet för de tycker sig inte längre ha några fri o rättigheter att vara rädd om. Att då sätta ett vapen mot (obs)potentiella terroristers huvud får dem defenitivt inte att känna sig bättre behandlade, och det triggar snarare än stoppar hämdaktionen. Men som sagt, idag talar världens mäktigaste nation om hämd istället för rättvisa.. Men att bekämpa terrorism är raka motsatsen till krig. Det vi ser nu är babianpolitik som i sin förlängning skapar precis den osäkerhet den ville bekämpa, det kan inte sluta på annat sätt när man sätter säkerhet som en motsats till människorättsliga fri- och rättigheter, för i kombination med lite “cover your ass politics” så vinner retoriskt alltid säkerhetsargumenten över frihetens dito och vägen till helvetet som är kantad med goda intentioner slutar vid frihetens avskaffande, å när man kommit till den punkten så är säkerheten inte längre något att ha eftersom eftersom skyddobjektet, dvs. friheten är borta - so this is how liberty dies, with thounderous applause - som George Lucas lät sin Amidala säga i Star Wars. Även Mussolini, Adolf, Stalin mfl. trodde sig också ha goda intentioner, och gissa vilka de kallade “terrorister”, eller vilket ord som nu användes på den tiden. Adolf hade tom. befolkningen med sig, i början var det tom beundransvärt i stora delar av hela europa. Men tyvärr är politiken ett väsen utan minne.
Freddy said,
April 30, 2007 at 23:43
Läs Walt and Mesraheimers lysande forskningsrapport “The Israel Lobby” så fattar du hur man slipper terrorattacker. Den finns publicerad på Harvard universitets hemsida. Det gäller helt enkelt att hålla sig borta från judestaten (nej usch var jag antisemtisk nu, hihihi).
http://ksgnotes1.harvard.edu/Research/wpaper.nsf/rwp/RWP06-011
Shalom över löfteslandet
Per F Pettersson said,
May 19, 2007 at 12:40
Vad jag menar “lång resa i extremismens utmarker” är att någon sällan går från att vara en nöjd medborgare till en självmordbombare utan att det märks. Man börjar ta åt sig mer extrama ståndpunkter, umgås med extremister etc. Att säkerhetspolisen inte bör ägna sig åt att undersöka dessa personer av rädsla för att skapa terrorister är totalfel. Isåfall kan man lite gärna avskaffa säkerhetspolisen. Däremot bör man vara tydlig med att man i första hand gör sina kontroller mot riskgrupper just därför att extremismen är vanligare inom vissa grupper.
Du har fullständigt rätt i att det är ett krig. Det är ett krig mellan fascistisk islam (islamism) och västerländsk demokrati och mänskliga rättigheter. Frågan är hur vi vinner kriget utan att offra friheten, rättstaten och de mänskliga rättigheterna. Jag är dock helt övertygad om att meningslösa säkerhetsåtgärder är fel metod.