06.10.07
Opraktiska liberaler fast i ideologin
En intressant diskussion pågår i bloggosfären. Dick Erixon angriper libertarianer (1) (2) för att vara motståndare till en idealistisk och interventiontionistisk utrikespolitik.
De liberala motargumenten, som framförs av Sebastian Weil, Stefan Karlsson, objektivisten Svanberg och Wille Faler, är dock i hög grad baserade på en ideologisk världsbild istället för verkliga förhållanden.
Erixon menar att libertarianer, som aldrig annars bryr sig om nationsgränser, plötsligt blir nationalister och säger att andras frihet inte är värd att kämpa för.
Det förvånar mig att en nyliberal helt plötsligt lägger stor vikt vid staters och nationers gränser. Upphör frihetens principer vid gränsen? Varför då? Jag kan absolut inte se varför frihetens livsbejakande kraft slutar vid fiktiva och statligt beslutade gränser.
De liberala motargumenten är främst att det kolliderar med de liberala grundrättigheterna. Sebastian Wein skriver:
Men vad består då de liberala principerna av? Jo just det, människors okränkbara rätt till egendom och liv. Kort svarat så är det fel att gå emot dessa rättigheter. Ja, det är fel av en diktator att kränka dessa rättigheter. Men det ger inte rätten till västerländska politiker att också kränka dessa rättigheter med ursäkten att rädda andras rättigheter.
Svanberg framför en objektivistik invändning:
Ja, nattväktarstatens uppgift är att skydda individens rättigheter. Varken mer eller mindre. Men det betyder inte att det är nattväktarstatens uppgift skydda samtliga individers rättigheter. Staten representerar ett begränsat antal medborgare och finns till för att skydda dessa och deras rättigheter. Inte alla medborgare i hela världen.
Medan alla har rätt till liv betyder det inte att du har rätt att t ex få mat alldeles gratis av sina grannar. Lika lite betyder rätten till frihet att du har rätt till ett befrielsekrig genomfört av dina grannar eller att dina grannar sedan ställer upp med liv och pengar för att helt gratis få denna frihet. Rätten till frihet implicerar att du har rätt att handla på ett livsbefrämjande sätt. Men det är ingen garanti att du t ex lever i frihet.
Wille Faler tar upp två poänger som Erixon undviker att bemöta.
* Vad innebär ett globalt strävande för “frihet” i praktiken för friheten i de nationer som ska finansiera kalaset? En massiv militärapparat och ett massivt skattetryck, båda saker som är oförenliga med ett verkligt fritt samhälle. Den “frihet” man så gärna vill sprida på annat håll kan man nog i det fallet kyssa adjö på hemmaplan.
* Vad gör man när de folk man “befriar” inte vill ha friheten eller hjälpen man erbjuder? Som Stefan Karlsson påpekar så är nog Ayn Rands ord om Vietnam-kriget än mer välpassande för det eskalerande blodbadet i Irak:“why the U.S. had “sacrificed thousands of American lives, and billions of dollars, to protect a primitive people who never had freedom, do not seek it, and, apparently, do not want it””.
Centralt för en liberal är alla människors medfödda rätt till frihet. Hur mycket man än skulle vilja att det var så, så är frihet ingenting som kommer gratis. Varje liberal med integritet har en skyldighet att verka för att alla får sin frihet. Att stå upp för detta kommer i vissa fall att leda till krig. Liberalen måste göra en avvägning - hur mycket kan man tvångsbeskatta några människor för att skydda andras frihet? Den som svarar “ingenting” har gjort en dålig bedömning - hur man man värdera en måttligt höjd beskattning som tyngre vägande än någons tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter?
Samtliga liberaler i debatten verkar också utgå från att debatten gäller om vi skall ha massor av interventionistiska krig eller inga interventionistiska krig. Det är givetvis fel - antalet intervetionistiska krig bör vara så få som möjligt. Man måste hela tiden väga möjligheter mot kostnader. Så Willes andra argument har bärighet.
Flera libertarianer påpekar också att en interventionistisk utrikespolitik bör vara frivilligt finansierad, men det är ett argument som inte passerat verklighetens filter. Någon sådan möjlighet finns inte idag. Den liberal som därför väljer att helt säga nej till att försvara andras frihet är i praktien inte liberal utan objektivist.
Carl Svanberg said,
June 10, 2007 at 21:58
För det första är jag ingen libertarian. Därför tycker jag att det är bra att du inte förväxlar mig med dem. Med libertarianer menar jag i första hand alla de nyliberaler som säger sig stå för frihet, men som inte bemödar sig med att skaffa sig en rationell bas för sina politiska ställningstaganden. Det innebär att de tar “frihet” som ett odefinierat primärt. Problemet med att göra detta är, bland annat, att med denna inställning blir även marxister som vill befria folk från kapitalet eller islamister som vill befria oss från den stora Satan, kristna fundamentalister som vill befria oss från synd eller anarkister som vill avskaffa staten för de anser att de har rätt att gå runt med bazookas på stan, libertarianer. Även Dick Erixon kan räknas, ironiskt nog, som liberterian om man låter friheten vara något odefinierat primärt. För om man bara frågar honom får vi veta att han minsann är för frihet - och att rätten till frihet implicerar rätten att förslava andra - något som han bekräftar för det följer nämligen ur hans syn att alla är lika mycket värda, varför frihet är en “positiv rättighet”.
För det andra anser jag visserligen att staten ska finansieras frivilligt, men nu inser jag naturligtvis att avskaffandet av skatt som statens primära inkomstkälla är det SISTA steget mot ett fullkomligt fritt laissez-faire kapitalistiskt samhälle, därför är detta inte ett argument jag använder mig. Jag anser dessutom att eftersom statens legitima uppgift är att skydda individens rättigheter, är den skatt som krävs för att finansiera denna finansiering den minst onda, eller med hänsyn till omständigheterna rentav ursäktlig. Jag vill på grund av ovanstående skäl inte blandas ihop med folk som opponerar sig mot t ex Irakkriget för att det finansieras med skatt. Jag anser att det är ett mycket dåligt och oseriöst argument.
För det tredje. Jag är inte säker, men din rubrik antyder ju ändå att liberaler är fast i en opraktisk ideologi. Det är kanske sant om du syftar på t ex libertarianer som anser att staten är ett, i bästa fall, nödvändigt ont och i värsta fall inte ens det - och som därför anser att staten som sådan är en fiende till friheten, att dess blotta existens utgör “initierandet av fysiskt våld”, och att existensen av skatt därför är ett fullgott skäl att opponera sig mot exempelvis krig som Irak. Jag misstänker, och rätta mig om du har fått fel, att du kanske har fått idén ifrån Sebastain Weil som då och då skriver saker som tyder på att han själv tror att det finns två sorters liberaler. De liberaler som å ena sidan är “praktiska”, som ser på utilitaristiska överväganden, på de “goda konsekvenserna”, och på dessa grunder kommer fram till att de är liberaler ibland, nämligen när det “fungerar”. Sedan finns det liberaler som håller på “heliga principer”, oavsett utfallet, oavsett konsekvenserna. Varför? Bara för att det är rätt. Detta är dock en falsk dikotomi. Det moraliska är det praktiska.
(Och jag undrar varför Weil upprepar den om och om igen. Jag har skrivit om det på min blogg och jag har frågat honom om det, men han verkar inte så villig att förklara sig eller ändra sig efter man har försökt förklara för honom varför man anser att detta är en falsk dikotomi.)
Hur som helst. Om du inte klumpar ihop mig med dessa “opraktiska” liberaler, då har jag inget att fråga om. Men om du händelsevis gör det, då är min fråga förstås: Vad är det som är opraktiskt med min position?
Mvh,
Carl Svanberg
Per F Pettersson said,
June 10, 2007 at 22:31
Alla ideologier är opraktiska om man bara tittar på ideologin och inte på verkligheten. Jag anser att en ideologi bör utgöra din kompass, medans verkligheten är kartan. Väldigt få principer är helt kompatibla med verkligheten. Det är lättare att hålla sig med värderingar om vad som är bra och dåligt.
Egentligen gör jag fel som klumpar ihop dig med opraktiska liberaler. Etisk egoism är filosofiskt konsistent i det här fallet. Däremot så anser jag att alla människor har en moralisk skyldighet att “verka” för att alla människor kan nyttja sina mänskliga rättigheter. Fullständig egoism är inhuman.
Min tyngsta kritik är dock mot liberalerna, som säger sig stå för att alla skall ha tillgång till frihet, men i praktiken inte vill betala några procent högre skatt för att bidra till att andra människor får sina mest basala liberala friheter. Man gör en helt vansinnig värdering. Alla friheter är inte lika viktiga - det måste väl ändå vara viktigare med mänskliga rättigheter än låg skatt.
Wille said,
June 12, 2007 at 17:35
Tycker nog mitt forstnamnda argument ar hogst praktiskt ocksa: drygt halften av USAs federala utgifter gar till militar, och federala staten kor ett massivt budgetunderskott.
Med andra ord innebar det att skattetrycket i USA kommer att skjuta i hojden i framtiden, och vore det inte for deras militara utgifter vore skatterna extremt laga. Bade en praktisk aspekt, och i allra hogsta grad en frihetsfraga.
Mikael Westin said,
November 16, 2007 at 17:08
Jag tycker att en av vår tids största fråga är ifall någonting ont (dvs en skattefinansierad armé) kan bidra till något gott ( exempelvis befria det irakiska folket).