12.25.07
Fräls oss med räls
De svenska vägarna korkas sakta igen av lastbilar, som rör sig framåt i en hastighet strax under trafikrytmen och tvingar ut omkörande bilar i övriga körfält. När de inte kryper fram i köerna i storstäderna överbelastade trafiknät och förvärrar köerna, det vill säga.
En anledning till att man fyller upp vägarna med 30 lastbilar iställer för att köra ett tåg är att det svenska järnvägsnätet är överbelastat och dåligt underhållet. Sverige satsar hälften av EU-genomsnittet per spårkilometer, och sveriges järnvägars überflaskhals - Stockholms getingmidja - har samma spårkapacitet nu som på 1800-talnet. På banorna genom landet samsas sega X2000-tåg med ännu segare intercity-tåg och skrotiga godskaravaner. Skillnaden mot kontinenten är slående, där TGV-tåg glider fram i hastigheter upp till 300 km/h. Höghastighetståg skulle kunna konkurrera ut stora delar av inrikesflyget, och det skulle inte bara vara en miljövinst utan dessutom en stor fördel för resenärerna som kan sitta på ett bekvämt tåg iställer för att skyfflas mellan gater, obekväma flygplan och säkerhetsteatern.
När botniabanan och andra banor diskuteras är det framförallt passagerartrafiken som diskuteras, men potentialen för godstransporter är stor. I USA går ca 40% av godstrafiken i kilometerlånga godståg, vilket är att jämföra med de färre och betydligt kortare godståg som kryper fram i Sverige.
Ett konstruktivt förslag är att investera pengarna från försäljningen av statliga företag i infrastrukturen, och det är ett bra förslag. Statsskulden är inte speciellt stor, och troligen förräntar sig pengarna bättre om de används till detta. Dessutom förspills mindre av den viktigaste naturresursen av alla - människors tid - då restiderna förkortas.
Bygg ut nu.
